man säger ofta att livet är en resa. det kan först låta ganska trevligt.
resor för oss människor är ju ofta förknippade med semester och trevligheter,
men med det synsättet skulle hela livet vara en enda stor semstertripp & det värsta
som kan hända är en flygförsening. men när man har levt lite så vet man att livets resa inte
alltid är så trevlig.

när jag var 12 år gammal fick jag vara med om det värsta som har hänt i mitt liv &
allt blev helt plötsligt inte som man hoppats eller tänkt sig. jag förstod då inte riktigt vad
som hade hänt under en så lång tid i min systers liv. vet inte om jag ens nu vet vad hon har
gått igenom. hon blev våldtagen & såld av sin pojkvän. allt känns så overkligt.

kommer ihåg första gången jag fick veta allt, är detta en mardröm?
det måste det ju vara, detta kunde inte hända min syster. det händer andra inte
min familj & folk i min omgivning. jag ville bara skrika, men kom inte ut ett ljud & med svarta
ögon tänkte jag, den som inte värdesätter ett liv, förtjänar inte sitt eget. jag ville bara
att han skulle dö. det var det ända jag kunde tänka på.

men precis när man tror att man inte orkar ett steg till, så finns hoppet.
vi bad om ett nytt hopp om en ny start på livets resa.

jag sitter här nu med tårar i ögonen, jag är så stolt över henne, min älskade syster.
jag är så imponerad av hennes väg tillbaka till ett "normalt" liv.
läs om min otroligt starka & modiga syster på hennes blogg mitthopp.blogspot.com.

du är min förebild & jag älskar dig